Moskvas Kazanstation – Här börjar Asien

Jag anländer med tåg från södra Ryssland – Kuban – den svarta bördiga jorden och kossackernas land. Bagagebärarna som möter mig har tatariska anletsdrag; halvsmala ögon, höga kindknotor och platta ansikten.

Det liksom bubblar i Moskva – ryssar och ryssländare tycks utbyta känsloyttringar så mycket mer frekvent än oss svenskar. Vagnvärdinnan som så moderligt tog hand om oss med hett kaffe och rena lakan, bannade mig även för att jag slängde toalettpapper i toalletten.

Mitt tåg från Georgiska gränsen heter ”Sochi”, som det passerar genom efter sin startpunkt på gränsen till utbrytarrepubliken Abkhazien med dess irredentistiska tendenser. Namnet Sochi hade stor prestige som semesterort redan innan de fick OS – nu talar alla om miljardprojekt och raketfarande fastighetspriser. Gemene man verkar dock tro att det bara är eliten som tjänar på historien. ”De rika kommer bara bli rikare” sa taxichauffören med brezjnevögonbryn och kaukasisk brytning.

De andra tågen heter ”Tatarstan”, ”Mordova” och ”Chuvash” efter minoriteters republiker i det som geografiskt är europeiska ryssland. Tatarerna och chuvasherna talar turkiska språk medan mordvinska klassas som finsk-ugriskt.

Utanför stationen lastar två poliser en civilbil full med meloner. Försäljarna har åkt tåg med sina meloner hela vägen från Tashkent. ”De kunde inte komma överens” förklarar en bondkvinna om varför hennes grannförsäljare blev av med hela sitt parti. En yngling i orange t-skjorta dokumenterade beslaget med sin mobilkamera. Han blev tyvärr lite nervös när jag frågade honom om han var journalist.

I denna ”Former Soviet Republic of Gazpromistan” ser det snart ut som de statskontrollerade energibolagen snart har egen beväpnad personal (såsom Reuters rapporterat har lagförsaget passerat första omröstningen). Men å andra sidan finns det positiv utveckling i ekonomin; i mina svärförädrars före detta kolkhozby tycks fler och fler få hyfsat betalda jobb i Sibirien. Somliga jobbar varannan månad, lediga varannan för att koppla av hemma i byn.

Men svärfar bara förbannar rikets situation och alla ledare sedan Brezjnev. Han flög helikopter i Röda Armén. Vi dricker hembrännt och han gör långa utläggningar om sionisterna och frimurarna som avsiktligt krossade och styckade Sovjetunionen. Hans favorittidning är Zavtra (imorgon), men den borde heta igår, såsom den antisemiterar. Och visst, många av oligarkerna är judar, så det finns alltid näring till sådan retorik. Tidningen är för övrigt något dyrare än de andra och helt reklamfri.

Nu sitter jag på färjan hem. Jag är som vanligt full av intryck från det som blivit mitt andra hemland och min dotter är nog likaså; hon fick uppleva ryskt lantliv; äta oförädlade grönsaker och jaga katter och höns runt datjan.